Fever
Japp, legat halvt om halv däckad med feber i två dagar nu. Jättekul... För varmt överallt, både ute o inne, trots att jag stängt av båda elementen på mitt rum. Nackdelen med sol... Idag fick jag i alla fall en "ispåse" som släckde den värsta hettan, det tillsammans med två panodil gjorde att jag orkade gå ut tillsammans med favoritssk nr 1! Var verkligen vår ute, bara på de två dagar jag inte kunnat gå ut så har björkarna börjat spricka, o det luktar vår. Härligt, skönt att man kan existera i stunden i alla fall och njuta av det som ges.
Annars händer inte så mycket, väntar och väntar på att utredningen skall slutföras. Har haft en del samtal med min favvossk nu sedan hon kommit tillbaka efter sjukskrivning. Hon förstår vad jag menar med att viljan att leva inte finns, trots att jag kan se glädjeämnen i tillvaron, att det är "vardagen och resten av livet" som är bekymret. Vem skulle vilja försvinna om livet bara bestod av trevligheter? Låter ju så patetiskt att jag inte orkar med vardagen, men det är ju någonting i mig som fattas, det som krävs för att jag ska kunna hantera det som hör livet till.
I och med att bli utskriven och åka hem till mitt eget boende ensam inte är något alternativ från vårdens och mina näras sida, så måste någon ju hitta ett halvvägsboende, ett depåstopp. Jag har letat och letat på nätet, i hela sverige så hittar jag 1 behandlingshem som passar min ålderskategori och som inte riktar sig enbart till missbrukare eller tjejer med olika ätstörningar. 1 hem, i hela sverige!! Vi snackar typ 5 behandlingsplatser totalt sett, hur i hela fridens namn kommer det sig att det inte finns fler alternativ för den relativt stora patienkategori jag tillhör? Eller finns det? Är det för svårt att hitta bara? Ingen av de läkare jag träffat här på avdelningen vet någonting hävdar dom, men jag vet ju inte om dom har kollat upp det heller. Det vet man ju aldrig...
Tycker bara att det är märkligt att det finns så lite, personer med depression/ångest och av det tillkommande bekymmer är ju så himla vanligt! Sedan är väl kanske inte alla i behov av behandlingshem i någon form, men det verkar inte som att det är en lukrativ nisch att etablera behandlingshem i...
Jaja, nu är det dags för fredagsmys! Har beställt en kebabtallrik, så kan jag frossa o hetsäta och sedan få lite lagom fredagsångest.
Short Roadtrip
Varit en sväng på Tjörn idag, fotat o kikat på häst tillsammans med syster och bästa kompisen. Välbehövligt att komma utanför sjukhusets väggar!
Funderar mycket på det, visserligen är detta en akutvårdsavdelning som jag ligger på, men det är inte mycket annat än förvaring... Man hindrar människor från att skada sig själva, men någon egentlig vård eller behandling finns inte här, allt sånt ska skötas genom öppenvården. En del som kommer in hit är här ett par dygn eller någon vecka, medan andra blir kvar här i flera månader (som jag själv), och var man inte deprimerad innan så blir man liksom det av att vara "fångad", se samma väggar med samma bleka färg, samma halvblaskiga mat varje dag.
Sedan blir steget ut i "verkligheten" oerhört stort, från att ha varit helt och håller skyddad från allt och levt i denna bubbblan, till att åka hem och helt plötsligt klara av allting själv. Det kan vara ett för stort steg! Varför finns det så få "mellanstationer" för oss med ångest/depression/instabila personligheter..?
Summering av dagen
Blev ingen havspromenad, men hunden var glad ändå och det är ju huvudsaken! Seneftermiddagen/kvällen tillbringade jag tillsammans med en vän, blev en tripp från våran lilla stad in till Göteborg där vi stövlade in på http://www.beefstouw.com/eng och där fick vi såå god mat! Äter och äter gör jag, blir tjockare för varje sak jag stoppar i mig känns det som. Löser för det mesta problemet genom att se till att maten kommer upp igen, men det är ju inte smart lösning direkt. Svårt här på sjukhuset, man kan ju tänka sig att det alltid ska finnas personal tillhands när det blir jobbigt, riktigt så enkelt är det dessvärre inte. Vill kunna motionera om jag ska kunna äta utan dåligt samvete och det blir ju också ett bekymmer när man sitter på låst avdelning och inte får gå ut utan sällskap.
Men imorgon blir det utflykt tillsammans med syskon o bästa vännen, åka o kika på en ponny som skall säljas, det ska bli kul! Heja positiva tankar, klänga sig fast vid dom när de dyker upp!
Cloudy day
Det här med att blogga, vet inte om det är min grej. Men har bestämt mig för att göra ett försök!
Kämpar dagligen med bekymmer som kommer sig av min psykiska (ej självvalda!!) ohälsa, tampas med en stark ovilja att leva och lever ett liv som till största del är byggt på skuldkänslor gentemot mina nära och kära. Vet att det finns (alldeles) för många människor som befinner sig i liknande situationer och det gör mig så ledsen...
Sitter för tillfället "inlåst" på psykiatrisk klinik efter ett suicidförsök efter nyår. Väntar, väntar, avvaktar, väntar och väntar lite till, ingen förbättring sker, ingen vet vad dom ska göra för att hjälpa mig och själv har jag varken orken eller viljan att fortsätta kämpa. Japp, så ser det ut! Dagarna går konstigt nog fort, nu är det vår utanför fönstret, fåglarna kvittrar och vårblommorna har börjat titta fram. Dagens höjdpunkt är att min älskade vovve kommer på besök tillsammans med familjemedlemmar, ser fram emot en promenad längs med havet!
