Short Roadtrip

Varit en sväng på Tjörn idag, fotat o kikat på häst tillsammans med syster och bästa kompisen. Välbehövligt att komma utanför sjukhusets väggar!
Funderar mycket på det, visserligen är detta en akutvårdsavdelning som jag ligger på, men det är inte mycket annat än förvaring... Man hindrar människor från att skada sig själva, men någon egentlig vård eller behandling finns inte här, allt sånt ska skötas genom öppenvården. En del som kommer in hit är här ett par dygn eller någon vecka, medan andra blir kvar här i flera månader (som jag själv), och var man inte deprimerad innan så blir man liksom det av att vara "fångad", se samma väggar med samma bleka färg, samma halvblaskiga mat varje dag.
Sedan blir steget ut i "verkligheten" oerhört stort, från att ha varit helt och håller skyddad från allt och levt i denna bubbblan, till att åka hem och helt plötsligt klara av allting själv. Det kan vara ett för stort steg! Varför finns det så få "mellanstationer" för oss med ångest/depression/instabila personligheter..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0